Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yxan är blott lånad; sanningen är icke upplefvad och erfaren,
den är ett långods från något håll. Och en sådan yxa, som
är blott lånad, som icke äges af den, som förer den, hon faller
snart i något vatten och förlorar så all kraft att bita, såra, hugga,
att bilda, forma och pryda. Judas’ yxa föll i ett vatten, som
heter girighet; Demas föll i det vatten, som kallas kärlek till
denna världen; Petrus’ föll i det vatten, som kallas
människofruktan; en annans faller i ett vatten så orent, att dess namn ej
här må nämnas o. s. v. O, huru många stå där icke i skogen,
såsom odugliga timmerhuggare och byggningsmän, emedan yxan,
den lånade yxan, fallit i något vatten. Bettet, stålet, anden är
borta; det är blott vatten kvar. Framställningen är ej längre
anda och lif, utan den är tom och vattenhaltig utan smörjelse
och kraft.
Men där det hos den, som har den lånade och förlorade
yxan, är sorg öfver ställningen, där det är ett framgående i
nöden och med nöden till Herren, till nådens tron, där det finnes
ett bekännande af och ett klagande öfver ställningen, där är det
hopp; ja, där skall yxan snart af Herren återskaffas och han
skall ånyo förläna henne skärpa och bett. Gudsmannen sade:
»Hvar föll hon? Och då han hade visat honom stället, högg han
ned ett träd och kastade det dit och kom järnet att flyta upp.»
Gudsmannen begärde blott att få veta stället, där yxan förlorats,
men det måste lärlingen omtala och uppenbara. Han gjorde det.
Det är ej godt att uppenbara just stället, där yxan sjunkit; allt
annat kan man lätt omtala, men själfva stället, olycksstället, det
värsta, är nog ej lätt att med profetlärlingens uppriktighet och
ärlighet uppenbara. Han gjorde det dock. »Allenast känn din
missgärning!» »Om vi bekänna synderna, han är trofast och
rättvis, att han förlåter synderna och renar oss af all
orättfärdighet.» Men mer hade lärlingen icke att göra. Gudsmannen sade
icke åt honom, att han själf sedan skulle uppehålla sig vid
olycks-stället; ej att han skulle sitta där en tid under gagnlös, dådlös
och kraftlös sorg och klagan; ej att han skulle till straff*
någon tid dröja, innan han kunde med de öfriga få börja att
hugga med sin yxa; han skulle ej heller själf rifva och leta i
gyttjan efter den förlorade yxan och, när han själf återfunnit
den, komma tillbaka för att börja arbetet på nytt. O, nej! intet
af allt detta. Profeten sörjde själf för yxans återskaffande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
