Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
gande , t. ex. skolrummet, boningshuset o. d,, så fcånner
barnet sig gäckad*, liksom en, hvars törst man vill släcka
ined ljumt ratten. Det låter de armar, hvarmed dess själ
var färdig att omfatta de erbjudna gåfvorna, sjunka matta
ned; dess åskådnittgsförmåga blir icke uppväekt och skarpt;
utan tvärtom förlamad, och det finner slutligen ej något
bättre medel att tillgripa, för att tillfredsställa lärarens
uppmaningar till redogörelse, än tomt munpladder* Hvad bar*
net redan hanner till, hvad för barnet icke är nytt, hvad
det i hvad fall som helst i det dagliga lifvet (utan
undervisning) alltid noggrannare upplefver och lär känna,
det är nu påtagligen icke det egentliga föremålet för dess
kunskapsbegär, och det kan följaktligen ieke heller varå
rätta medlet UU uppväckande af dess själskrafter".
"Det, som skall kunna användas såsom dugligt
bildningsstoff, får visserligen å ena sidan icke sakna anknytningspunkter
i lärjungens själslif, det måste hafva en viss förvandtskap och
likhet med sådant, som redan är bekant för honom; mena
andra sidan måste det ock innebära någonting för barnet
nytt och främmande, något, hvarigenom dess synkrets blir
vidgad och dess själ riktad med nya åskådningar. Det nya>
som på sådant sätt företer sig för barnet, är för dess
slumrande ande likasom en väckande röst, som uppfordrar ået
till ny verksamhet, till ny kraftansträngning och sålunda
sätter uppfattnings-arbetet i gång. Det, som enligt
Pestalozzi och hans efterföljare är det närmast liggande, utgör
följaktligen just det minst passande stoffet för den första
själsgymnastiken i skolan". — Den som meaar, att han
genom att underhålla barn om 6—7 år med samtal om
dylika ting (om stöfvelknekten och strumplästen, nattroeken
och nattmössan m. m.) kan förmå dem till glad, villig,
ihållande uppmärksamhet och väcka deras lifliga intresse,
han har antingen aldrig undervisat sådana barn eller h$ftr
lefver i ett sådant sus och dus af filantropiska och
sentimentala känslor, att han alis icke märker, huru hans barn
redan efter kort tid förlora all håg föi sådant pjoller och
antingen i bästa fall draga nattmössan öfver hufvudet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
