Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lare elementer. Det riktiga synes då vara att säga, att det formella
jaget är en känsla utan att bestämma denna känslas innehåll på
annat sätt än genom hänvisning till hvad hvar och en upplefver,
då han omedelbart fattar sig. Man kunde härvid hänvisa på det
formella jagets enkelhet såsom bevis för dess känslonatur i angifna
mening.
Men häremot kan invändas, att det formella jaget visserligen
är enkelt, och att därför i omedelbart själfmedvetande en enkel
enhet måste förekomma. Men detta utesluter icke, att det är
möjligt att hos denna enhet urskilja elementer, fast de i
omedelbart själfmedvetande gå tillsammans till ett. Tvärtom är detta
nödvändigt, därför att i det reflekterade själfmedvetandet framstår
det formella jaget såsom ägande en flerhet bestämningar. Jag
bestämmer mig så till vida såsom ägande personlig identitet i olika
tillstånd. Jag bestämmer mig såsom subjekt för förnimmelser,
känslor och viljeyttringar. Jag bestämmer mig såsom en inom sig
sluten enhet, direkt till blott för sig själf. För att dessa
bestämdheter, som gifvetvis ej alls hänföra sig till jagets innehåll utan
uttrycka dess formella natur, dess jagkaraktär, skola kunna i
reflexionen tillskrifvas det formella jaget, måste de på något sätt
vara att återfinna hos det samma äfven sådant det är i
omedelbart själfmedvetande. Alltså måste det formella jaget i omedelbart
själfmedvetande vara bestämbart, och det refugium till en
oana-lyserbar känsla, som tillgripes, måste anses förfeladt.
Om nu jaget i formellt omedelbart själfmedvetande ej får
bestämmas som verksamhet och ej heller får återföras på en känsla,
såvidt därmed skall betecknas dess omöjlighet att analysera, huru
är det då att bestämma? Vi upptaga därför till behandling den
frågan, om det får likställas med själfmedvetande. Jag och
själfmedvetande skall efter fleras åsikt vara ett och det samma. Men
ifråga om ett sådant antagande synes den Herbartska satsen om
nödvändigheten af en regressus in infinitum obestridlig. Då skulle
jagmedvetande vara ett medvetande om själfmedvetande, men detta
blir såsom jagmedvetande i sin ordning ett medvetande om
själfmedvetande och så in infinitum.
Men den ifrågavarande uppfattningen synes kunna vändas
så: Omedelbart jagmedvetande är såsom sådant själfmedvetande
i betydelsen af identitet mellan subjekt och objekt: ett
medvetande, som har sig själf till objekt. Det läte sig sålunda ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
