Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämma, livad jaget i formellt omedelbart själfmedvetande är,
utan hänsyn till hela detta medvetandes struktur. Men går något
sådant för sig? Ett medvetande, som har sig själf till objekt?
Vi hade då att skilja ett medvetande och dettas eget medvetetvara.
Nu skulle emellertid medvetenheten 0111 medvetandet vara detta
själft. Men är den detta själft, så finns intet annat än det
uppfattade medvetandet. Att säga, att detta medvetande själft är
föremål för medvetande, betyder ingenting, tillägger ingenting till
medvetandets blotta förhandenvaro. Men just detta att
medvetandet ej blott är förhanden utan själft är föremål för medvetande,
fast subjekt och objekt äro identiska, skulle karaktärisera det
själfmedvetande, som skildras.
Emellertid kan man vända på saken så, att jagmedvetandet i
betydelse af en medvetandets egen uppfattning af sig själf
visserligen är omöjligt, men själfmedvetandet är dock tänkbart så, att
ett realt något, hvad nu detta må vara, är medvetet om sig själf.
#
Men en sådan åskådning träffas i själfva verket af alldeles samma
svårighet. För att det reala något skall kunna vara medvetet 0111
sig själf, måste det på något sätt vara medvetet om sig i sin egen
medvetenhetsakt. Annars råder icke någon identitet mellan det
som uppfattar i uppfattningens moment och det som uppfattas.
Skulle det såsom uppfattande på intet sätt förekomma i det som
uppfattas, skulle det, sådant det är i uppfattandet, alls icke
uppfattas. Men detta åter innebär, att det som uppfattas skulle vara
alldeles främmande för det uppfattande i samma moment det
uppfattar. Därmed är frågan inkommen på den bogen: kan ett
medvetande i något afseende uppfatta sig själf? Men all slags
identitet mellan medvetandet och det hvarom man är medveten är
efter nyss förd t resonnemang meningslös.
Men om också en identitet af angifven art skulle vara möjlig,
sknlle dock icke därmed det formella omedelbara jagmedvetandets
problem vara löst. Ty den frågan står alltid kvar: huru kan
medvetandet, resp. det medvetna väsendet ha till innehåll just »jag
själf»? Om också identiteten vore förhanden, skulle det ej vara
förklaradt, hvarför medvetenhetsinnehållet blir just detta »jag själf».
Innehållet synes ej bli n;igot annat än ett medvetande, resp.
medvetet väsen, huru mycket än detta må vara identiskt med
uppfattningen, resp. det uppfattande.
1. Inför dessa svårigheter kunde man lätt föras till den
tanken, alt ordet »jag* verkligen till sin betydelse är blott, hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
