Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i grammatiken brukar betecknas, ett personligt pronomen, som ersätter
den talandes eget namn, liksom »du» den tilltalades och »han» eller
»hon» den omtalades. Emellertid måste ett sådant föreställningssätt
snart visa sig oriktigt. En person är i jagmedvetandet icke blott
medveten om en viss psyko-fysisk organism. Utan såvidt något
sådant hör till jagmedvetandet, är han medveten om den samma
såsom sig själf. Det måste sålunda under alla omständigheter i
det omedelbara jagmedvetandet ingå ett moment, som kommer till
det blotta medvetandet om en viss psyko-fysisk organism,
nämligen medvetande om just det som jag uppfattar, när jag
uppfattar något, hvad det må vara, såsom mig själf. Frågan livad
»jag» såsom sådant i omedelbart själfmedvetande betyder, är
därmed återkommen olöst.
När man fattar något som sig själf, ligger däri tydligen
medvetande om något intimt, något i sträng mening omedelbart när-
varande. I förhållande till hvad intimt, omedelbart närvarande?
Närmast ligger till hands att här gifva ett cirkelsvar. Jag är mig
själf intim, i sträng mening omedelbart närvarande. Trots att detta
närmast är ett cirkelsvar, såtillvida att det vid förklaringen af
intimitetens karaktär använder sig af själfva det yttersta
dekla-randum, så har det dock en sida, hvarigenom det för oss närmare
lösningen af vår uppgift. Det säger nämligen, att till »jag» hör
detta att vara direkt till för sig- själf, sålunda att g-å tillbaka i sig
själf, att hänföra sig på sig. Härifrån komma vi vidare genom att
vända på saken så: Om medvetandet om »jag» själft
uppmärksammas, i hvilken ställning kommer det uppfattade »jag» till det
samma? Framstår det som något för medvetandet främmande i
den meningen, att det senare vid uppfattningen af »jag» hänför
sig på något för det själft yttre? Nej, det framstår just såsom
något i förhållande till medvetandet intimt, i sträng mening ome-
delbart närvarande. Medvetandet synes därvid röra sig inom sig
själf, således en viss identitet mellan subjekt och objekt vara
förhanden. Härur skulle då gifva sig, att det omedelbara formella
jagmedvetandet vore omedelbart medvetande 0111 ett inom sig
slutet medvetande och därmed om en viss identitet af subjekt och
objekt.
Nu kan emellertid medvetandet aldrig ha sig själf i
medveten-hetsakten till objekt. Men det är icke med det föregående sagdt,
att det omedelbara formella själfmedvetandet vore ett medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
