Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
subjektivt sedt möjlig, utan att de förbundna förtränga hvarandra,
emedan de alltid urskiljas hos ett och samma hela, den konkreta
medvetenhetsyttringen, som utgör enhetspunkten. Men då »jag»
i detta fall icke är det relativas form, utan denna står i motsats
till »jag», så kommer förbindelsen här icke såsom i det nyss
förut behandlade fallet att innebära ett inskådande af det ena i
det andra, utan blott ett yttre sammanställande af dem. Därtill
hör nu också, att »jag» måste tillika i samma medvetande
förekomma oförbundet med den tidliga och rumsliga relativiteten.
Där-förutan skulle det öfverhufvud icke förekomma. Ty till själfva
jagnaturen hör frihet från besmittelse från denna relativi tet. Detta
såvidt oförbundna jag är »jag själf» i omedelbart formellt
själfmedvetande. Det förbundna jag är alltid blott ett särskildt jag
jämte andra. Härom vidare sedan.
10. Vi ha nu analyserat det själfständiga medvetande, som
»jag» i formellt omedelbart själfmedvetande skulle innesluta. Det har
därvid principiellt blifvit upplöst i det själf-vara, som hvarje
tänkbart föremål har såsom ett visst, i sig själf från annat skildt, och
den in abstracto fasthållna medvetenheten hos den psykofysiska
organismens medvetenhetsyttringar. Dessa båda momenter gå
tillsammans till ett enda helt. Vi ha därefter att upptaga den andra
konstitutiva bestämdhet, som vi vid den allmänna framställningen
funno utmärka samma »jag» — enkelheten. Denna låter sig nu
närmast förstå ur den enkelhet, som medvetenheten erbjuder, när
den in abstracto fasthålles, af hvilken enkelhet dess sammangående
med själfvet är betingadt.. Men den låter sig äfven begripa ur
karaktären af det själf, som hör till »jag». Först på det sättet
blir dess verkliga natur penetrerad, liksom det blir möjligt att
sätta den i förbindelse med den tredje konstitutiva bestämdheten,
individualiteten.
är gifvet i hvarje bestämmande af något såsom i sig
själf från annat skildt. Det är nu att märka, att såvidt eller i det
afseende något har den ifrågakommande bestämdheten, måste det
betraktas som enkelt. Denna enkelhet förstås bäst från dess
negativa sida, frånvaro af hvarje utslutningsförhållande. Det enkla får
%
hvarken innehålla någon uteslutning i sig eller stå i
uteslutnings-förhållande till annat. Det är klart, att hvarje sådan uteslutning
måste upphäf va den slutenhet inom sig, som själfvet innebär.
Uteslutning inom det samma sätter hvarje särskildt moment i
förhållande lill något yttre och upphäfver sålunda det helas slutenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
