Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom sig. Uteslutningen i förhållande till annat upphäfver på
liknande sätt slutenheten inom sig, då därmed saken kommer i
relation till det andra såsom något yttre. Häraf följer, att själfvet
såsom sådant är i angifven mening absolut enkelt. Men det ligger
i sakens natur, att denna enkelhet ej får uppfattas som
abstrakthet. Det abstrakta saknar såsom sådant fullständig bestämdhet,
är därmed alltid att bestämma genom något för det samma yttre.
Genom denna sin möjliga bestämdhet står det i relation till något
för det samma yttre eller står i uteslutningsförhållande till annat.
Själfvets enkelhet innebär sålunda ej blott odelbarhet utan äfven
oindelbarhet eller individualitet.
Men liksom själfvet såsom sådant är i angifven mening
absolut enkelt och därmed individuellt, så är också omvändt det
absolut enkla och individuella såsom sådant ett själf. Ty i samma grad
det saknade slutenhet inom sig, vore det att bestämma genom
livad som helst annat, alltså i sig själft obestämdt och saknade
därmed individualitet. Ingenting annat än själfvet är sålunda i
absolut mening enkelt.
Här kan icke vara platsen att närmare utreda förhållandet
mellan det i angifven mening absolut enkla själfvet och den
särskilda verklighet, till hvilken uteslutningsförhållande hör.
Endast några riktningslinjer för en sådan utredning skola här
gifvas, som kunna anses behöfliga, för att föreliggande
undersökning skall erhålla nödig relief. Det får ej själft stå i
uteslutningsförhållande till den nämnda verkligheten, så att denna vore
något för det samma yttre. Detta skulle upphäfva dess enkelhet.
Men ej heller får denna stå i uteslutningsförhållande till själfvet,
ty såvidt detta på något sätt vore uteslutet, vore den verklighet,
från hvilken det är uteslutet, i afsaknad af ett själf.
Såtillvida vore den i och för sig ingenting, därför att den saknade
egendomlig bestämdhet. Man kunde häremot invända, att den
såtillvida visserligen ej vore i och för sig, men i och för annat,
som begrundade och uppehölle dess realitet. Men redan för att
kunna bestämmas såsom till för något annat, måste den ha just
detta till sin egendomliga bestämdhet, sålunda ej vara i afsaknad
af ett själf. Vidare kan man säga, att den verklighet, från hvilken
själfvet på något sätt är uteslutet, ej därför är fullständigt i
afsaknad af ett sådant. Men det själf, som på det sättet skulle
finnas hos den samma, skulle vara ett begränsadt själf. Men där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
