Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fysiska verkligheten, som allena tankes oafbruten, är nödvändig för
föreställning om den objektiva tiden själf. Därför förbinder den
sig med vår tidsföreställning, så att den blir den allmänna ram,
inom hvilken alla som helst tidliga företeelser måste inordnas.
En lokalisering af medvetenhetslifvet i dess tidliga halt blir
nödvändig.
Det kunde invändas, att den nödvändiga tidsfyllande
verkligheten ju kunde vara den fysiska, men afbruten af rent andliga
förlopp, så alt del hela blefve en enhet af fysiska och rent
andliga verkligheter. Då skulle den fysiska verkligheten alls icke såsom
sådan bli det inom den empiriska verkligheten tiden framställande
och därmed den allmänna ramen för temporalisering. Men ett
sådant förlopp skulle sakna den kontinuitet, som det tidsfyllande på
• •
grund af tidens egen kontinuitet måste äga. Ofvergången från
kroppslighet till okroppsligliet och tvärtom kan ej vara
kontinuerlig. Därtill skulle erfordras, att man kunde tänka sig
kroppsligheten kontinuerligt uppstå eller försvinna. Men detta är omöjligt.
Ty den förutsatta minsta rumslighet är tänkbar blott genom
sakens inordning i det individuella rummet. D. v. s. med hvarje
som helst rumslighet är det totala rummet själft förhanden med
för differentieringen af inomen terna nödig rumsfyllnad.
Vidare kunde invändas, att man fakliskt använder sig af två
tidsbestämningar. Den ena är den, som sker i direkt anknytning
till de gifna psykiska förloppen och är af subjektiv art, den andra
är den, som direkt anknyter till det yttre förloppet och är af
objektiv art. Sålunda kan ett tidskede på grund af
upplefvelser-nas rikedom eller omvändt på grund af långtrådighet framstå som
längre än ett annat, äfven om detta rent objektivt är mindre. Eti
fåtal sekunder kan för den, som är i lifs fara, af liknande
psykologiska anledningar tänja ut sig till minuter och timmar o. s. v.
Och likvisst kan man under detta ha full klarhet i den
objektiva varaktigheten. Emellertid skulle man svårt misstaga sig,
om man trodde, att det härvid föreligger medvetande om två
olika slags tider, en subjektiv för de inre förloppen, en
objektiv för de yttre. Den, för hvilken en dag af samma objektiva
längd som en annan förefaller längre på grund af upplefvelsernas
relativa rikedom, han föreställer sig därvid ej ett specifikt
subjektivt tidsafstånd eller ett ensidigt till hans upplefvclser sig
hänförande. t tan hvad han mäter, är just intervallen mellan de yttre
företeelser, som för honom beteckna dagens början, exempelvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
