Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara med något tidligt och rumsligt förbundet. Därför ser jag nu
»mig» äfven i det särskilda jag, som är subjekt i omdömet, liksom
%
i predikatet, trötthetskänslan, detta likvisst utan att »jag» med
något tidligt eller rumsligt subjektivt eller objektivt förbindes,
hvarmed »jag» såsom sådan skulle förlora sig i ett visst jag. Detta
är förklaringen till, att man dömer: jag känner mig trött, fast
»jag» i verkligheten hvarken är subjekt eller predikat. »Jag»
förekommer nu sålunda, kan man säga, på tre sätt i jagomdömet
i fråga. Först i det ursprungliga underlaget. Det är där
visserligen utan att ändra karaktär förbundet med de särskilda
medvetenhetsyttringarna och innehållen, men blott så, att dessa utan all
tidlig och rumslig bestämdhet i jaget inordnas. Så i det
förmedlande underlaget och därmed i omdömessubjektet liksom i
predikatet. 1 dessa är samma »jag» med inordnade momenter blott
urskildt. Det följer med så att säga som ett blott bihang utan
att ingå någon förbindelse med tidliga eller rumsliga momenter.
Det kommer på det sättet med i själfva den objektiva
förbindelsen utan att fungera som vare sig subjekt eller predikat.
Det anförda anger nu emellertid icke en enstaka situation vid
jagomdömet utan återkommer i sina allmänna drag vid hvarje
jagomdöme. Säger man: jag fans då här eller där, sä är
subjektet ett visst tidligt och rumsligt jag med sina
medvetenhetsyttringar och innehåll, i hvilket »jag» ingår som urskildt, men icke med
något tidligt och rumsligt förbundet. Predikatet är då- och
härexistensen, uttryckande ett bestämdt moment i det tidliga och
rumsliga jagets tillvaro. Om därvid tänkes endast på en fysisk
tillvaro, utan att några därtill hörande medvetenhetsyttringar
erinras, förekommer naturligen icke »jag» alls i predikatet. I annat
fall fins »jag» äfven där på samma sätt som i subjektet. Det
yttersta och det förmedlande underlaget äro äfvenledes att
bestämma i analogi med det föregående fallet. På liknande sätt
äro nu sådana med hänsyn till »jags» absoluthet till synes så
orimliga omdömen som: jag går, jag äter att behandla, liksom
också sådana som: denna sak tillhör mig. I sistnämda fall
förekommer »jag» gifvetvis urskild blott i predikatet. I det hela
gäller nu: Alltid är »jag» med i jagomdömet, först i underlaget, men
äfven i subjekt eller predikat eller i båda. Det är med i dessa,
såvidt fråga är om mina medvetenhetsyttringar eller mitt
psyko-fysiska jag. Men det är icke möjligt att subjektivt förbinda med
tidliga och rumsliga momenter, som i jagomdömet alltid måste
1 Jäg er ström: Det empiriska själfmedvetandet. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
