Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarför det icke stannar kvar i denna karaktär äfven vid
öfverföringen af medvetenhetsyttringen på andra organismer. Men det
är att märka, att den psykologiska organismens egna
medvetenhetsyttringar för denna själf omedelbart äro individuella, om de
också, i oeli med det samma den skiljer sig från andra medvetna
väsenden, måste individualiseras genom tid och rum.1 Däremot
erbjuda sig icke på andra organismer öfverförda
medvetenhetsyttringar såsom i sig själfva individuella, utan synas i denna sin
karaktär individualiserade blott genom tid och rum. Därför:
likavisst som organismen kan se detta »jag själf» i de egna
medvetenhetsyttringarna, inordnande de samma i jaget, äfven om de
förekomma temporaliserade och lokaliserade, likavisst kan detta icke
komma i fråga, om det gäller de på andra öfverförda
medvetenhetsyttringarna. Dessa sakna just såsom sådana i sig själfva
individualitet, äro individualiserade blott genom tid och rum. Därför
blir också det på dem öfverförda jaget blott det genom tid och
rum individualiserade.
Det är tydligt, att föreliggande undersökning i det hela har ledt
till det resultatet, att de medvetenhetsyttringar, som man uppfattar i
jagmedvetandet, ingenting annat äro än de för den psykofysiska
organismen tillgängliga medvetenhetsyttringarna hos den samma. Dessa
blifva i medvetandet i fråga hänförda på en själfständig verklighet, »jag
själf» i formell bemärkelse. Detta hänförande, som har sina
egendomliga subjektiva grunder, ger anledning till motsägande
omdömen öfver medvetenhetsyttringarna. De betraktas såsom
inhere-rande hos en ändlig själfständig verklighet eller hos en själfständig
verklighet, som på grund af medvetenhetsyttringarnas nödvändiga
temporalisering och därmed följande lokalisering måste själf
förläggas i tid och rum. Det ges sålunda i själfva verket intet jag,
hos hvilket medvetenhetsyttringarna skulle inherera.
Nu kan emellertid med afseende å möjligheten häraf invändas,
att just i den nu gifna framställningen har framhållits, att vi ej
kunna fatta vårt eget medvetande utan att i det samma se detta
»jag själf», men vidare ej heller föreställa oss en särskild persons
medvetande utan att däri intänka ett jag, hos hvilket det
inhererar. Om nu jaget förklaras för något blott subjektivt, sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
