Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Afresa från Huangchow. — I Tangfung. — Jag börjar min inlandsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
pastorn» på besök, så borde de vara liberala mot bärarne och
betala dem något extra. Jag sade Sköld, att han ju kunde göra
det. Han invände, att de däraf skulle taga sig anledning att
andra gånger framställa liknande anspråk samt i den afsikten
hitta på allehanda förevändningar. »Ja, svarade jag, säg dem, att
den store pastorn nu vill gifva dem något extra; och när han
kommer till Kina nästa gång, skola de få detsamma. Då kan
du, ifall de komma med några anspråk framdeles, svara: »Ja,
ja, när den store pastorn kommer igen, skolen I få». Och så
är den faran undanröjd.»
Emellertid var det, som det kunde, att se, huru
»tusenlapparna» gingo åt, långa, rätt vackra kinesiska sedlar. Men när
jag fick sätta mig in i, att siffran tusen betydde tusen casch,
och att det går 500 casch på en krona, så försonades jag med,
att tusenlapparna gingo så lätt och tätt, som de gjorde. Men
det låter förfärligt. Första gången jag hörde det, var, när jag
frågade fröken Jönsson i Wuchang, huru stor lön hennes kock
hade, och hon svarade: »Sju tusen i månaden».
Solen sken klart, när vi lämnade Tangfung ungefär kl. 1
på dagen. Vi hade fyra bärare för hvarje stol, ty det gällde att
komma fort fram, då tiden var så kort. Vi hade dock icke
till-ryggalagt långt stycke, förrän de män, som buro mig, förklarade,
att jag var så tung, att de icke orkade åtaga sig att bära mig
så långt, som de skulle. Nu blef det mellan Sköld och bärarne
ett långvarigt fasligt parlamenterande och gormande. Men det
var omöjligt att få dem ur fläcken, förrän vi skaffat tvenne
bärare till för min stol. Fyra buro, och två gingo med som
reserv för att byta af de andra. De kinesiska bärarne äro mycket
benägna för att krångla och hitta på alla möjliga svårigheter för
att därigenom tilltvinga sig högre betalning. Men det må jag
säga, att ett förfärligt arbete hafva de och liten betalning. När
våra missionärer tyckte, att de voro alldeles för orimliga i sina
fordringar, så tyckte jag i mitt stilla sinne, att det var alldeles
för mycket att begära, att folk för ett så ringa pris skulle utföra
ett så ansträngande arbete.
De två uniformerade polissoldaterna, som vi hade med oss,
gingo i spetsen för tåget, så följde min bärstol och därefter Skölds.
Sedan kom en bärstol för två af våra medhjälpare, vår kock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
