liänglåset, så att inte båten hittar på att försvinna under tiden. Slumpen fogar det så, att han får ena foten under det runda säckbyltet, som ligger borta vid rodret. Det flyger upp i luften alldeles som av sig självt, så lätt är det, och faller ljudlöst ner igen. Hon ser hur han rycker till av förskräckelse och hastigt kastar en förstulen blick på henne för att se, om hon har märkt något. Och stenen i hennes bröst blir tyngre. Men när de sen promenera framåt kajen och han förklarar allting för henne, tänker hon om igen: »Det är inte möjligt, det måste finnas någon annan förklaringsgrund. » Nu vika de in på Tyska gatan. Den är bred som en flod, och husen som kanta den på bägge sidor äro idel palats. I de palatsen kan man få köpa allt vad man önskar, och allting är mycket vackrare och finare än i Memel. Ansas säger: »Här är det bästa av alltihop», och pekar på en skylt på vilken det står »Dekomins konditori ». Och eftersom man aldrig blir riktigt mätt av kall middagsmat, besluta de sig genast för att gå in där och fylla upp tomrummet i magen. Gud så överraskad Indre blir, när de komma in! Det är ett långt, smalt rum, svalt och halvmörkt och inte långt från väggen står det ett långt smalt bord, som räcker från ena ändan av rummet till den andra och är alldeles betäckt med bakelser och tårtor och sötsaker av alla upptänkliga slag. »Nu ska vi smörja kråset ordentligt», säger Ansas och sträcker på sig. 34