Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Resan till Tilsit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd för den främmande platsen. För runt
omkring sitter det idel stadsherrskap vid bord med röda
dukar, och när Ansas går fram för att söka reda på
en plats åt dem, sträcka alla fram huvudena och titta
efter dem. Hon tycker, att hon vill sjunka i jorden.
Ansas däremot är inte det minsta bortkommen.
Han letar snart reda på ett ledigt bord, slår dammet
av stolarna med sin näsduk och ger order åt en fin
tysk herre att komma med kaffe och bakelser. Precis
på samma sätt som alla de andra göra.
En sådan modig man är Ansas. Man känner sig
alldeles trygg hos honom, och all rädslan var bara
dumheter.
Inte långt ifrån dem står det en liten paviljong med
smala järnpelare och ett litet runt tak. Den fylls
nu med ljusblåa soldater. Gud, så många och så
stiliga soldater! Annars brukar det ju bara vara
tre eller fyra smutsiga vagabonder, som stå för
musiken.
Först spelas det ett stycke, som heter
»Rosenvalsen ». Det står att läsa på ett blad, som Ansas har
köpt av kassören. När man hör det spelas, är det
rakt som man skulle flyga upp i himmelen. Tätt
framför musikanterna står det två små barn, som ha
tagit varandra om livet och dansa runt. Indre har
nästan lust att dansa med.
Och ändå är det bara en timme sen hon vred sig
i dödsångest!
När stycket är slut, klappa alla i händerna, och
Indre klappar med.
Det blir tyst runt omkring, och man hör
kaffekopparna slamra.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:27:56 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tilsit/0041.html