hade ägt en bössa, och den hade han tänkt stjäla. Men han hade inte lyckats leta reda på den. Hur kom det sig, att han kände till huset så väl, att han kunde tro sig ha utsikt att lyckas med ändamålet för sitt inbrott? På den frågan blev han svaret skyldig. III. Nu kom turen till änkan Alute Dampsatis att bli påropad och stiga fram. Det var en vacker trettio års kvinna med svällande breda höfter och en omsorgsfullt åtsnörd barm. Ur hennes rödletta, fylliga ansikte tittade det fram ett par oroliga, sinnliga ögon, och under hennes tillbakavikta huvudduk blänkte någonting som liknade ett skospänne, fast hennes rika, rödblonda hår inte tycktes behöva någon prydnad. Hon försäkrade på bruten tyska men med ett överflödande ordsvall, att hon var en ärbar gårdsägerskaoch att ingen kunde ha något ofördelaktigt att säga om henne. Domaren underrättade henne, att det inte alls var frågan om det nu. Hon hade blott att avlägga vittnesmål om huruvida hon på midsommarnatten eller senare hade märkt några spår av ett inbrott, som förövats hos henne. Men hon envisades att bedyra, att hon var en ärbar gårdsägerska och att ingen kunde säga något ont om henne. Domaren visste sig ingen annan råd än att tillkalla tolken, och denne talade så kraftigt till henne på hennes modersmål, att hon förlorade lusten att göra undanflykter. Resan till Tilsit. $. 65