nade hade brukat plocka ner kråkungar ur granarna med, men när han sen blev sjuk, hade han sålt det till juden en vacker dag. »Till vilken jude?» Det kunde hon förstås inte veta. »En jude är en jude, och den ene ser precis likadan ut som den andre.» Domaren, som ditintills omsorgsfullt hade kringått själva kärnan av saken, ansåg nu ögonblicket lämpligt att nämna namnet på den anklagade. Kände hon Miks Bumbullis? Hon visade sig inte det minsta överraskad eller ens förlägen. Naturligtvis kände hon Miks Bumbullis. Han hade ju alltid brukat gå över gränsen tillsammans med hennes salig man. Tolken såg på domaren med en menande blick. Alla människor i gränsbyarna smugglade och ibland brukade de också gå till verket beväpnade. Miks kunde sålunda mycket väl tänkas ha kommit att erinra sig bössan, som hans förre stallbroder brukat föra med sig. Om han inte hade reda på att den var såld, kunde han mycket väl ha trott att den hängde kvar där oanvänd. Hade Miks Bumbullis varit i hennes hem förut? Ja, visst hade han det. Han hade ju ofta brukat komma och hämta hennes salig man. »Vart brukade han hämta honom?» »J o, det var när de skulle gå över gränsen.» Kom hon fortfarande ihåg var hennes salig man brukade ha bössan förvarad då för tiden? Hon haj ade till och tänkte sig för, som om hon hade 68