vädrat ett hemligt sammanhang i frågorna, som skenbart kastades fram på måfå och utan plan. Och sedan började hon att beskärma sig igen och drog sig tillbaka till den ärbara gårdsägerskans plattform. Ingen kunde säga något ofördelaktigt om henne. Från det ögonblicket gick det inte att få ur henne något mer. Bden slapp hon att gå. IV. Förhandlingarna inför juryn togo sin början. En stor mängd vittnen voro inkallade. Den mördade skogsvaktaren framstod allt mer som en hänsynslöst sträng angivare, som många hade svurit att hämnas på redan tidigare, och som det aldrig skulle ha fallit in att skona ens tämligen oförargliga tillfälliga tjuvskyttar. Så kom det till exempel fram genom en tillfällighet, att även fru Eampsatis’ salig man hade kommit i fängelse genom en angivelse av honom. Denne hade sålunda, efter vad det ville tyckas, inte använt sin bössa bara till att skjuta kråkor med. I varje fall kunde den möjligheten ej förbises, att en annan än Miks måste ifrågasättas som gärningsmannen, ifall denne kunde prestera ett antagligt alibi. Han satt där i sina söndagskläder på de anklagades bänk, tystlåten och ofta utan att visa något intresse. Den andliga överansträngning, som ofta angriper sådana naturbarn, ovana som de äro vid skarp eftertanke, när de se sitt öde prisgivet åt vittnesmålens spel och motspel, framträdde mera i hans slött stirrande 69