ögon än i hans ansiktsdrag, som fortfarande hade kvai sin friska färg. Fru Alute, som i dag inte hade något skospänne framtittande under sjaletten, var helt och hållet den kränkta oskulden igen, och Madlynes aptitretande nätthet framkallade små belåtna leenden till och med hos gubbarna på de edsvurnas bänk. Det gick inte heller i dag att få någon överensstämmelse mellan de bägge kvinnornas vittnesmål. Alute erinrade sig alldeles bestämt, att hennes systerdotter hade berättat för henne morgonen efter inbrottet att karlen, som hon hade sett, hade kommit ur visthus-boden, och Madlyne höll fast vid att hon aldrig kunde ha sagt något sådant, eftersom det inte hade varit sant. Miks Bumbullis beskrev nu själv den väg som han skulle ha gått. Han hade öppnat den olåsta ytterdörren och smugit sig in i storstugan — I storstugan sov fru Alute! Hon måste ha vaknat när han kom! Hon hade emellertid inte vaknat. Sedan hade han smugit sig in i lillstugan och trevat över alla väggar och i alla vrår och till sist, när han ingenstans kunde hitta bössan, hade han klättrat ut genom fönstret. Varför hade han inte tagit den bekväma vägen ut genom storstugan och farstun? Jo, fru Alute hade rört på sig i sängen. Detta lät ganska trovärdigt och stämde väl överens med Madlynes vittnesmål. Men motsägelsen mellan det som hon skulle ha berättat för sin moster och det påstående som hon tog på sin ed stod fortfarande kvar. Och vidare fanns bönemannen bland vittnena, 70