hon, »för om jag också har skickat bönemannen till dig, så är jag en ärbar gårdsägerska, och ingen ska få säga något ont om mig.» — »Det är inte alls min mening att ligga hos dig», svarade han, »jag begär bara, att du ger mig bössan, som din man hade, för skogvaktaren har tagit ifrån mig min.» — »Bössan finns här inte längre», sade hon, »och om den också funnes här skulle jag inte ge dig den, för du tänker bara ha den till att skjuta skogvaktaren med.» Det nekade han till, men hon ville inte tro honom. Och när han sen ville gå sin väg igen sprang hon i förskräckelsen upp ur sängen och ställde sig i vägen för honom. Då märkte han, att hon var i blotta linnet, och stannade hos henne ända till morgonen. Den stora spänningen löste sig. Miks’ oskuld tycktes bevisad. Även den frågan, varför han inte helt enkelt hade gått sin väg genom farstudörren i stället för att kliva ut genom fönstret till lillstugan, när han i alla fall hade varit där med värdinnans vetskap, kunde besvaras tillfredsställande efter något pratande hit och dit. De hade trott, att Madlyne hade kommit hem under tiden, och då hennes kammare låg på andra sidan om farstun skulle hon inte ha kunnat undgå att lägga märke till karlstegen där. »Allt det här kunde ni ha sagt genast», sade domaren. Och då man avstod från att höra några fler vittnen, började allmänne åklagaren genast sitt tal. Allt det övriga rullade utan svårigheter och missöden fram mot avgörandet som av sig självt. Arbetskarlen Miks Bumbullis frikändes från anklagelsen för mord och ådömdes två års fängelse för tjuvskytte. Miks Bumbullis ändrade inte en min. Inte ens 72