den. Ty om han också inte var en mördare, så kunde han ändå i alla fall ha varit det. Det var rådligast att ställa sig väl med honom. »Du har naturligtvis haft det ganska bra hela tiden», sade han, »för den som staten ger mat och husrum är försörjd.» Och därvid skrattade han på samma gång försmädligt och inställsamt, och hans mun med den svarta skäggstubben drog sig ända upp till öronen. »Ni har det så mycket värre här», sade Miks Bum-bullis och tittade ut över åkern, som låg där oupptagen med sin vissnade potatisblast. Hustrun hade likaledes rest sig upp och stod och torkade av händerna på sitt säckvävsförkläde. Det var en mager och hoptorkad get med gul hy och skarpa medlidslösa ögon. Och de tre osnutna ungarna stodo bredvid och gapade. De bägge makarna Kibelka stämde upp en klagovisa. September hade varit så våt — och potatisen började ruttna — och att ta främmande hjälp var för dyrbart. »Om ni behöver billig hjälp», sade Miks, »så kanske jag kunde tala om var ni ska få den ifrån.» »Vem skulle vara så dum, tro?» skrattade husbonden. »Själve skarprättaren tar betalt för vad han gör.» »Jag har sparat ihop lite grand», sade Miks, »och jag skulle kunna hjälpa till med arbetet då och då, om jag annars får ha händerna fria.» De bägge makarna tittade på varandra. Sen slogo de till, ivrigt och utan betänkande, och gjorde inga frågor vidare. 77