På så vis blev Miks Bumbullis dräng hos Anikkes husbonde. Till att börja med tycktes han inte ta någon vidare notis om henne, och det dröjde tre dar innan han frågade vad det var för en liten ohyra som jämt kröp omkring där i huset. De bägge makarna Kibelka ville inte riktigt ut med språket. De hade inte kunnat alldeles frigöra sig från att misstänka Miks för mordet. Men till sist talade de om för honom på vad sätt de hade kommit att ta hand om barnet och att det egentligen bara var av ren barmhärtighet som de behöllo henne hos sig. Han mottog underrättelsen alldeles lugnt och sade bara: »Hennes far ska vara i Amerika. Kommer han någon gång rik tillbaka, så kommer han att frikostigt belöna dem, som har varit snälla mot barnet.» Det där gav makarna Kibelka någonting att tänka på. Och nästa middag fick det lilla bleka trasbyltet sätta sig till bords med de andra barnen. Annars hade hon brukat få sitta tyst i en vrå vid spiseln och vänta och se på. När lördagskvällen kom, försvann Miks Bumbullis och kom inte tillbaka förrän på söndagsförmiddan. Då hade han med sig en bössa, som var mycket rostig och full med jord i alla vinklar och vrår. Ingen av Kibelkas frågade efter var han hade fått den ifrån. De stodo allesammans runt omkring och sågo mycket aktningsfullt på hur han tog isär alla delarna med en skruvmejsel och rengjorde och oljade in var bit för sig, tills bössan blänkte som ny och var färdig att användas igen. 78