Han försökte att ta henne i förhör, men hon ville inte ut med språket. Hon bara grät, tyst och bittert. Då lade han sig på lur en kväll och blev vittne till, hur Alute slog barnet med en läderrem, som det till på köpet satt ett mässingsspänne i. Han rusade fram ur sitt gömställe, slet av flickstackarn hennes kläder och lintyg och fann att hela den lilla kroppen uppifrån och ända ner var full med strimmor och blåmärken. Då tog han upp läderremmen, som den ursinniga kvinnan hade kastat ifrån sig, och pryglade henne tills hon låg jämrande och kröp på golvet. Han for också ut mot Madlyne i sin vrede, och från den stunden var djävulen lös i huset. Madlynes visa kommer att få rätt, tänkte han ofta, när vantrevnaden drev honom ut tu huset om nätterna. XI. Så hände det sig en novembermorgon, när himlen stod brandröd strax före soluppgången och Miks satt genomfrusen i den ny fallna spårsnön och just skulle lägga an på en präktig råbock, att han vände sig om och fick se en gevärsmynning riktad mot sig. Och bakom den var där en välkänd hatt med ett grönt band om. Han tänkte först lägga bösskolven till kinden, men han visste att det var försent. Han reste därför på sig helt makligt och sade: »Nå, hur många år kommer det att kosta?» »Inte hälften så många som du har kostat mig nätter, Miks», svarade den reslige jägmästaren, som hade ef 99