Fångvaktaren gjorde så och tänkte också uppmana de andra att gå, då han märkte att Miks hade fallit på knä framför barnet och grät, bara grät. Och emedan han var en välvillig och godhjärtad människa, stängde han dörren en gång till och lät honom hållas. Miks strök smeksamt över Madlynes kjol och sade: »Var barmhärtig mot barnet!» Madlyne böjde sig ner mot honom och sade: »Jag svär, att j ag ska ta vård om henne.» »Och när du gifter dig och flyttar bort — svär mig, att du tar henne med dig då.» Madlyne böjde sig ännu djupare ner och sade: »Jag kommer inte att gifta mig.» Då blev Miks lugn igen och kysste Anikke och kysste även Madlyne. Och så var besökstiden slut. XII. Två år senare fick Miks Bumbullis underrättelse om att Anikke var död. Han blev inte förvånad, ty hon hade redan visat sig för honom några gånger i hans drömmar. Brevet, vari Alute underrättade honom om dödsfallet, var av följande lydelse: »Jag har nu den sorgliga plikten att meddela dig, att lilla Anikke fått en salig hädanfärd. J ag och Madlyne hade vårdat henne, som vår skyldighet var. För att bota hennes fallandesot skickade jag henne med Madlyne till en klok gumma, som läste över henne efter alla konstens regler. Jag kokade också en huggorm och gav henne spadet att dricka tillsam-104