»Jag ska gömma det till lite senare», svarade han, »för det är längesen nu som jag åt någonting så gott.» Han bad också att få ett glas starköl men lät det stå orört. Efter kvällsvarden bar han in bägge sakerna i farstukammaren och där satt han sedan stilla tills det blev mörkt. Då gick han och hämtade en liten kruka på spishyllan och en tom flaska, lade ner köttet i krukan och hällde ölet i flaskan och gömde bägge innanför rocken. »Jag ska bara gå ut och gå ett slag», sade han, och ingen av de bägge kvinnorna frågade vart han ämnade sig. Den lilla graven var snart funnen. Det stod ett nytt träkors vid huvudändan med ett litet tak över, så som det är brukligt för dem, som ha gått bort som ungmor, och på tvärarmarna satt det två små leksaksfåg-lar. Dem hade säkert Madlyne satt dit för att den döda skulle ha något att leka med under den långa evigheten. Han grävde en liten grop i sanden på gravkullen och satte ner krukan och flaskan i den. Sedan jämnade han till sanden igen så att ingenting kunde märkas. Somliga tro att man gör så för att den dödes själ skall få någon näring, men andra — och de ha nog rätt — anse att den elaka Giltinne försonas av detta så att hon inte stör ron för den avlidnes själ. Sedan satt han kvar vid graven en lång stund och tänkte: »Här är det lugnt att vara.» Och han tyckte att han först nu hade kommit riktigt hem. När han kom tillbaka hem och alla lagade sig i ordning att gå till sängs, satt han och grubblade över var 109