XIV. Gendarmen styrde om kungörelsen. Rättsmyndigheterna ägnade stor iver åt saken. En häktningsorder utfärdades, polisen gjorde efterforskningar på alla håll, och även utlämningshandlingar förbereddes, så att det inte skulle behöva bli något uppskov, ifall han blev gripen Alute, som trots sin självangivelse alltjämt fick vara på fri fot, skrattade åt alltsammans och sade: »Varför gör ni er så stort besvär? Barnet kommer nog att hämta honom.» Hon aktade sig väl för att stanna hemma i sitt hus, och till och med för en kort stund gick hon endast dit i säkert sällskap, för hon var rädd att Miks skulle ligga på lur efter henne där. Natt efter natt höll hon sig gömd bakom kyrkogårdsmuren i sällskap med gendarmen och ett par handfasta karlar, som voro särskilt uppbådade för ändamålet. Karlarna växlade, ty ingen kunde stå ut med nattvaket i längden. Men hon var alltid på sin post. Och om dagarna strövade hon omkring som en vädrande jakthund. Ingen visste när eller var hon sov. När någon av de främmande gendarmerna, som varannan natt avlöste ortens egen, fram emot morgonen satt olustig och frös och sade: »J ag tänker det är bäst att sluta upp med det här fåfänga arbetet, för han måste vara bra dum om han frivilligt skulle springa rakt i armarna på oss », då jämrade hon sig och bad med uppräckta händer: »Var barmhärtig, herr gendarm! Jag vet, att barnet kommer att hämta hit honom — barnet kommer att hämta hit honom.» Men vad hon inte visste, det var, att Madlyne på H5