Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jons och Erdme
- I
- II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erdme blir förargad. För det första så finns det
tjuvar och mördare överallt, och för det andra är
huvudsaken tillsvidare den, att man får ett eget tak över
huvudet. Där är man så att säga hyresgäst hos
preussiska staten, som släpper till marken, och en
förnämligare hyresvärd kan man rakt inte tänka sig.
Han tvivlar fortfarande på att det går att bygga ett
hus för hundra mark, men den saken har hon noga reda
på.
»Naturligtvis får man lov att hjälpa till själv lite
grand», säger hon skrattande och ser menande på
honom. »Hjälper till lite själv gör alla, och kärrfogden
vet mycket väl var det kommer ifrån.»
Nu skrattar han också, och deras beslut är fattat.
De resa sig upp och slå dammet av kläderna, och
sen betrakta de varandra och finna att de äro ett
par, som inte skäms för sig.
Han — kraftig, bred och muskelstark, med vågräta
axlar, som äro vana vid tunga bördor, och ett par nävar
som inte släppa där de en gång ha fått tag.
Hon — en riktig dagsverksjänta, högbarmad, med
elastiska armar och skänklar av järn, med en rörlig
hals och skinande kinder, och med ett par pigga och
listiga ögon, som titta efter rov på både långt och nära
håll.
Två riktiga livskämpar, beredda att hålla stånd mot
det svåraste och kringgå det motigaste med slughet.
II.
Först och främst kärrfogden.
Kärrfogden är koloniens oinskränkte härskare, som
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:27:56 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tilsit/0126.html