stockarna ligga utsträckta och sova i väntan på att tas i bruk. Vasspipor, nerstuckna i marken dagen förut, utvisa gränserna för den åker, som nu skall göras i ordning. Bägge två känna sig ängsliga och högtidliga till mods. Att be gemensamt tilltro de sig inte, eftersom de ha så dåligt samvete, och därför läser var och en sitt fadervår i all hemlighet för sig själv, som om de beginge någonting riktigt orätt. Och sedan går arbetet löst. Det översta skiktet av mossen, som består av levande växtlighet, måste hackas sönder och myllas ner — det kallas för att »plana av» — emedan det under befintliga jordlagret först när det är blandat med detta övre skikt får den naturliga fruktbarhet, som ger förhoppningar om blivande skördar, om också torftiga. Ett par korta morgontimmar riktigt flyga sin kos. Sedan måste ju han iväg för att skaffa kontanter till huset med sin daglön. Ty varifrån skall man annars kunna få byggnadsmaterial? Man kan inte tänka sig hur mycket det är som fattas. Först och främst är det träribborna, som hörnstolparna sammanbindas med, så att man får den fyrkant som bildar huvudstommen till huset. Och vidare är det takresningen — och själva sparrarna — tegel till eldstaden och mycket annat, som man bara åelvis kan komma åt att knycka. Var och en står i på sitt sätt, och ingen vill vara sämre än den andre. Om en människa, som börj ar sitt dagsar-bete klockan tre på morgonen och slutar det klockan åtta på kvällen, kan ingen gärna påstå, att hon har tagit till det för knappt. 136