Det enda som oroar hans fromma sinne är att de inte ge sig tillräckligt med tid till andakt. Därför ber han också flitigt för dem, medan de med guppande fart frakta hem sitt tjuvgods på hans handkärra. Och Taruttis hustru, som är missbelåten med att hon inte kan övertrumfa honom, stiger till och med upp innan det är ljust för att kunna ha någonting varmt i ordning åt dem. På så vis gå saker och ting bra för dem, och sin bygg-nadskassa behöva de knappt göra några avbränningar i. Till slut närmar sig den dagen, då man skall ta itu med att resa upp huset. Till detta förslå nu visserligen inte två människors krafter, och därför beslutar Erdme sig på Taruttis’ inrådan att gå omkring till grannarna och bjuda ihop en »talka». »Talka», betyder så mycket som »arbetsbjudning», och på sådana inbördes tjänster beror mycket duktigt, som uträttas hos dessa fattiga människor, som aldrig ha råd att betala lej d arbetskraft. Man visar sig också tacksam för detta längre fram, när man själv får kallelse att hjälpa, och det hela slutar alltid med ett glatt kalas, mer eller mindre storslaget allt efter vad den hjälpte förmår åstadkomma. Taruttis pekar med handen ut de hus för Erdme, där hon kan gå in och be om hjälp, och dem som hon måste gå förbi. Där bor en som inte hjälper, och där bor en som hjälper, ifall man själv har hjälpt honom förut. Först går Frdme till en som har sin lilla stuga ungefär hundra steg bort på andra sidan vägen. Han heter Witkuhn, härstammar från Goldapschen och har varit vida omkring i världen. Han lär till 139