stenen och skriker på hjälp, då ska jag skratta åt er, och lägga ut med Noaks ark och fara förbi er och skratta åt hur era svin skriker och era kor råmar i dödsångest — men allra mest åt er själva, när skorstenen faller ihop och isstyckena som flyter omkring skär sönder strupen på er. Så ska det ske. Amen.» Därmed tar han upp sin bunt videspön, drar upp sina trasiga byxor över baken och går sin väg. Men han vänder sig ideligen om och hötter med knytnävarna och grinar med sin röda tandlösa mun. Erdme känner sig till mods som om en skyffel full av avgrundens eld hade ramlat ner på henne. Om detta ska bli slutet, vad tjänar det då till att bygga? Och varför ha de andra byggt? Men deras hus stå ju orubbade runt omkring, och fönstren blänka i kvällssolen. Alltså var det väl den onde själv, som ville göra henne modfälld. Men hon går fortfarande tyst och betryckt även när Jons kommer hem ifrån sitt arbete och stolt visar henne allt vad han har med sig. Först och främst har han så och så många paket fyr-tumsspik, för det kan man inte reda sig utan när man ska bygga. Och vidare har han två flaskor sädesbrännvin från Schmidts bränneri att bjuda på, och alla ingredienserna till en sockerkaka, som måste bakas redan i dag. Till detta ändamål förser mor Taruttis dem med mjöl och ger dem många uppbyggliga bibelspråk på köpet. Och när tupparna gala, bär Erdme ut den första rykande smakbiten till sin man ute på byggnadsplat-sen, där han har hållit på hela natten med att yxa till bjälkar som en utlärd timmerman. Men om den elake gubben säger hon honom ingenting. Resan till Tilsit. 10. 1^5