Ja, hur har det kunnat gå till? Själva virket är ifrån sågverket, det är klart. Med det andra? När snickarmästar Kuntze kom till sågen och sökte ut vad han behövde i brädgården, då hade J ons frågat honom, hur man lättast skulle kunna skaffa sig ett möblemang. Och då hade snickarmästarn först sett sig omkring och sedan sagt: »Den som hjälper mig vid pålastningen och ser till att jag inte möjligtvis blir lurad, den ska jag gå till handa, när arbetet i verksta’n är slut för dagen, och visa honom hur han ska bära sig åt.» Nå, snickarmästar Kuntze blev inte lurad. Tvärtom. Och till tack för detta har J ons fått arbeta i hans verkstad i sex veckors tid till långt fram på natten. Sen hade han bara behöft lägga till tjugu mark extra för ljus och oljefärg, och nu var det ingenting, som hindrade dem att redan i dag flytta över och bo i sitt eget hus som alla andra går dsägare. En sån duktig och omtänksam karl är Jons. Det skulle verkligen inte gå rätt till, om ett sådant äkta par inte skulle slå sig fram. De slå sig också fram. Potatisskörden ger dem tio tunnor. Det räcker till att föda en liten gris, utom dem själva. Vid gavelväggen, där det inte finns något fönster, reser det sig snart en avplankning med ribbor till tak och väggarna flätade med vass. Där blir det gott rum för en gris och kanske också för en get lite senare. Det är inte bra för en barnsängskvinna att behöva undvara getmjölk. Och på sommaren livnär en get sig själv vid vägkanten, men vinterfodret måste man dra försorg om. Hö kan man riva åt sig, om man i kvällsmörkret springer bak efter hölassen bortifrån ängarna, som komma på landsvägen, och som gudskelov alltid köra i 164