kvällsluften är klarröd, de vinande snöstormarna eller den vindstilla rimfrosten, det är verkligen svårt att avgöra. På inget annat ställe fryser man så som här i kärret. Kölden på toppen av Monte Rosa måste vara en barnlek i jämförelse med detta. En tur är det, att den lilla infartsvägen blev anlagd och planterad på bägge sidor med små björkar och rönnar innan den första snön kom. Annars kunde J ons inte ha vetat var han skulle ta av, när han kommer hem i mörkret, så övertäckt är allting vitt och brett. — Till och med det lilla fönstret är många gånger alldeles betäckt av snö och får lov att skottas rent om morgnarna, så att man ser att det är dager. Erdme går inte mycket ut i fria luften vidare. Inte mer än som behövs för att se om grisen, som trivs och växer förträffligt. Om man finge slakta den kunde man ha att salta in för ett par år framåt. Men så kräsligt lever vi inte. Vi är glada, om vi får oss en sill emellanåt. När grisen är fullgödd, ska den säljas till slaktarn, och betalningen för den bildar grundkapitalet för att köpa den blivande kon. Men allt det där är bara framtidsdrömmar. Till att börja med får vi vara belåtna med en get. Den kommer i januari. Hon heter Gertrud, äter med ur grishon och är oregerlig, när man vill mjölka henne. Men till slut vänjer hon sig och lämnar ifrån sig sin mjölk så snällt och rikligt som bara en sådan get kan, som man inte har betalt något för underhållet till. — Det allra värsta i denna prövsamma tid är att man känner sig som en fånge. Man tittar till höger — man tittar till vänster — allting är vitt och allting är långt avlägset. Det kommer aldrig så mycket som ett åk- 167