don på vägen för att visa att det finns någonting i världen ännu, som inte är vitt. Grannarnas stugor stå där ju, men de äro nästan gömda i snödrivorna, och bara där röken slår ner blir det en grådaskig fläck på taket. Man kan knappt föreställa sig, att det bor människor där, för man ser aldrig någon, och man går inte gärna över heller och hälsar på. Funnes inte lilla Ulele, skulle man knappt så lång dagen är få höra, hur en främmande människas röst låter. Men lilla Ulele har mycket att göra. Hon är på friare-fot. När hon läser sig fram till våren, då måste hennes far ha sin tredje hustru. För då vill hon ut i stora världen och göra sin lycka. Hon vet en, som har trehundra taler, och en som har mer ändå. Men den senare har två barnungar som påhäng, och deras pappa hälsar ofta på henne. Och lilla Ulele anser med rätta, att det skulle förorsaka osämja, när hon inte finns till hands längre och kan medla. Hon får väl alltså lov att välja den förra, men det behövs så många övertalningar till. Hon är nämligen rädd för att hon snart skall gå samma väg som hennes företräderskor. Jo, man kan ha sina bekymmer, fast man är bara barnet ännu. Grannen Witkuhn har Erdme inte sett till på flere månader, och när det behövs får lilla Ulele lov att hjälpa hans hustru för Erdmes räkning också. Det återstår sålunda bara den fromme Taruttis att hålla sig till. Varje söndagsafton är det läsemöte hos honom. Då kommer det troende dit från nära och fjärran. Många gånger är det så fullt både i stugan och 168