förlust, när han i hemlighet köpte dörrar och fönster av karlen som det hade brunnit för? För vem kan ha klart för sig vad ett brandförsäkringsbolag är för någonting? Och sen kommer det allra värsta: falsarierna vid sågverkets brädgård, där Jons ju arbetar än i dag! Möbelsnickaren har visst inte varit den ende. Rätt många, som visat sig liberala, ha fått en eller annan planka för mycket på sin vagn vid pålastningen. Och skraporna har inspektören sen fått ta emot. En kinkig historia, verkligen en kinkig historia! Trots allt skrida de till verket. Jons skaffar postanvisningsblanketter och linjerat papper, och nu skriva de det ena brevet efter det andra, alldeles som om de tänkte ansluta sig till läsarna... Och det göra de av klokhet, för de veta, att deras syndabekännelser komma att upptas skämtsamt av tyskarna och läsas med andakt av litauerna och aldrig ge anledning till några efterräkningar. Men i tvivelaktiga fall låta de för säkerhets skull bli att sätta ut sina namn. Ett av breven lyder så här: »Högt erade herr Hahn! Då jag har funnit Herren Jesus och han har räddat mig från alla mina synder. Anklagar mig Guds helige Ande för min missgärning. För att koma i rätt förhålande till Gud och menskor, vill jag rena mig såsom ock Herren Jesus var ren. Anden manar mig, att jag även skadade eder vid mitt husbyggande alldenstund jag stal virke ur eran skog. Jag beder om förlåtelse för min skuld så att ni icke må anklaga mig inför Guds thron. Därför sjikar jag 30 Mark för det stulna matirialets värde. Vår Herre är själv min domare och visar den räta vägen. Mitt samvete har pådömdt