ett svart och ett vitt öga. Och mjölkar gör hon — man skäms för att tala om hur mycket hon mjölkar, men på uppsamlingsstället ha de reda på det. Nu kommer det redan smör på bordet om kvällarna ganska ofta, och de små flickorna få dricka så mycket söt mjölk de orka. På våren det femte året händer det storartade, att Jons måste sluta med sitt stadiga dagsarbete, för Erdme kan inte hinna med alla sysslorna nu, om han också hjälper henne så mycket han kan på sina fristunder. Sågverkspatronen förärar honom vid avskedet tio mark och en låda cigarrer som en liten belöning för den ärlighet, som han alltid har lagt i dagen, i motsats till vissa andra, som nu hålla till i Ryssland. Nu kan man rent av börja ta itu med det tredje hektaret, i synnerhet som den först odlade jorden snart är färdig att så råg på. Kärrfogden lämnar dem en ny ängsbit på köpet och lovar till och med, att Jons ska få sysselsättning vid torrläggningsarbetena, när det då och då blir för lite att göra hemma på gården. Sålunda är det sörjt för allt, och framtiden ligger för dem som en blommande klövervall. När Erdme under sitt arbete lyfter och sätter ner sina dyiga fötter, så att den fjädrande grunden gungar som en vagga, och när det svarta rotverket males sönder som torvsmulor för hackans kraftiga hugg, då känner hon det som om hela kärret vore skapat enkom för att tjäna dem till lycka och framgång. Och av idel välbefinnande spänner hon ut sitt starka bröst mot framgången. Om det bara ginge så bra för alla som för dem! Men 197