Erdme tror inte att lion har hört rätt. Hur ska man kunna få en ko att klättra upp för en stege! »Skaffa en såg och skyfflar», säger han. »Ta hit dynggrepar också, jag ska visa er hur ni ska göra. Sen måste jag över till mitt och bära upp mor på vinden. Hon ligger i sängen och kan inte röra sig.» Såg och skyfflar finnas till hands. Eikaså två dynggrepar. »Där ute ligger det tegel sen bygget», säger han. »Krafsa upp det ur vattnet och bär in det.» Och när töserna inte ha lust att lyda, ger han dem var sin puff i bakändan. Det hjälper. Nu bära de in teglet på sina våta armar, och Katrike grälar för att hon kommer att förkyla sig. Grannen Witkuhn lägger ut ett skikt med tegel på marken i fähuset rakt under foderluckan, och sen ett skikt till. Ovanpå det ställer han den rödbrokiga, som lydigt följer honom. Och sen börjar han att skyffla upp dynga under klövarna på kon så att hon stiger högre och högre, antingen hon vill eller inte. »Fortsätt på det viset», säger han och svingar sig upp genom foderluckan. Han sågar av bräderna runt om kanterna på den och gör öppningen så stor, att en ko kan komma igenom utan svårighet. Den rödbrokiga har nu huvudet ända uppe under taket, men vattnet mjukar upp dynghögen under henne så att hon håller på att flyta bort. »Stötta emot med bräder!» säger han. Och töserna göra så. Nu sen de blivit våta ända upp till halsen, arbeta de förtvivlat. Det är det enda som räddar dem från att stelfrysa. Grisarna stå på bakbenen och skrapa med frambenen 220