läpparna och tvättar håret med kamomillté. Men naglarna bli bara ännu smutsigare än förut, munnen ser ut som en blodfläck och håret står åt alla håll som torr småhalm. Det är bara att ligga och dra sig länge i sängen om rnornarna som hon lyckas med utan besvär. Erdme märker mycket väl skillnaden och har sina funderingar. Inte som om hon skulle tycka mindre om Katrike nu. Tvärtom, det är liksom en förebråelse för henne själv, att hon sitter där så efterbliven och inte på något sätt kan jämföra sig med systern. För till och med när hon har satt på sig den ljusblå klänningen och den stora halmhatten är det fortfarande en skillnad som mellan natt och dag. Och hon grubblar sig halvt fördärvad på hur hon ska kunna komma henne till hjälp. Systrarna trivas inte dåligt ihop. Urte undervisar Katrike i allt som hon är nyfiken på att få veta, och så skänker hon henne kammar och halsrysch och alla möjliga småsaker för övrigt, så att hon inte ska kunna bli avundsjuk. Men också Urte inser, att det inte kan få fortgå på det sättet. »Om du vore som Ulele», säger mor, »så skulle du skaffa henne en man nu.» »Jag kan väl göra det lika så bra som Ulele», säger Urte. Och eftersom hon önskar det, så blir lille Tuleweit, som redan har fått sin procent för väl hundra frierier, efterskickad en vacker dag, när J ons är ute på ängarna. Han skyndar sig raskt dit i sin långa prästrock och sina snäva pantalonger och tror att han ska få spela 252