den skämtsamme farbrodern här igen. Men när han får syn på Urte, som sitter där med sitt yppiga, rosafärgade hull och ser på honom, då blir han helt annorlunda till mods. »Från vilken himmel har det dår kommit flygande hit?» frågar han. Och Urte säger: »Var så god och tag plats, herr Tuleweit.» Och hon, Erdme, sätter fram av det utländska söta vinet, som det fortfarande finns lite kvar av. Och Urte fortfar: »Ni kan kanske inte se på mig, herr Tuleweit, att jag härstammar från dessa enkla förhållanden, men det spelar ingen roll.» Och sen berömmer hon honom och säger att det är allmänt känt, att han alltid träffar det riktiga med sina förslag. Och han tackar och bockar sig. »Nu är det så,» fortfar hon, »att jag står i begrepp att göra ett lysande parti. Ett verkligt lysande parti. Och då skulle det naturligtvis vara angenämt för mig, om jag inte behövde skämmas för min syster. En tysk måste det vara, och han måste ha sin egen gård, så att jag kan säga: 'Min syster är gift med en godsägare.’ Det skulle göra ett riktigt och passande intryck.» Erdme tänker: »Hon är ännu slugare än Ulele.» Och hela herr Tuleweit flyter ovanpå som olja på sockervatten. Vad på hans ringa förmåga beror, det ska säkert bli gjort men i sista hand beror det ju tyvärr på hemgiften. »Naturligtvis, naturligtvis», säger Urte. Och om hon redan vore gift, så skulle det vara en smal sak för henne att ge sin syster en riklig utstyrsel. Men för 253