— en simpel människa — »och du förblir en kumetis, och allting som är förnämt bjuder dig emot.» Han säger: »Jag har aldrig kommit underfund med, att du är av bättre härkomst än jag. När vi började, var vi då tiggare bägge två.» »Jag hade då åtminstone mina sängkläder», genmäler hon på detta, »och jag hade sextisex mark decs-förutom, men du hade så gott som ingenting alls.» Och han säger: »Jag hade fått slita i två år för det lilla jag hade, men var du hade fått dina rikedomar ifrån, det är det ingen som har så noga reda på.» Hon känner det som hon hade fått ett yxhugg för pannan. »Jag redogjorde för dig för varenda slant», säger hon, blodröd av ilska, och vänder sig bort. Hon är alldeles ursinnig på honom nu — hon kunde nästan vilja förgifta honom. XVIII. En vecka efteråt kommer lille Tuleweit tillbaka igen. Han har fått tag i en, som inte är ohågad. Schmidt heter han, men han är inte släkt med handlanden i Heydekrug. Hans far har en skuldsatt gård inte långt från Mineiken, och han är den tredje av fem syskon. Han har just slutat sin värnplikt och redan börjat se sig om bland bonddöttrarna i orten. Kanske man skulle vilja träffa samman med honom efter tyskt bruk? På marknaden eller vid tinget eller någon annanstans, så att det skulle se ut som en tillfällighet. Erdme förstår sig inte på sådana där saker, men hennes dotter Urte skall sköta om det på bästa sätt. 256