XIX. I tjugutre år har grannen Witkuhn väntat på Erdme. Och nn, när hon har kommit till honom, är han en gammal man. Han sitter och ser på henne och ser på henne om och om igen. Hon är fortfarande vacker, ung och stark som förr, men han är en gammal man. Hennes flickor låter han skratta och fara omkring och prata så mycket de önska, men han ger inte akt på dem. För honoin äro de bara som ett par främmande djur, somErdn e har haft med sig och som han måste ge tak över huvudet därför att de nu en gång höra henne till. Och Jette stimmar ute i köket tillsammans med hans egen piga. Urte och Katrike ha upplevat stora ting i går, och dem berätta de ideligen på nytt. Knappt hade unga herr Schmidt fått syn på dem, förrän han var alldeles betagen. Till att börja med trodde han visserligen, att det var Urte, som skulle bli hans tillkommande, och då ville han dra sig tillbaka, för han tyckte inte att han var fin nog åt henne. Men när han sedan fick veta, att Katrike var den utsedda, då blev han så mycket mera hågad att slå till och satt på »Germania» i sällskap med dem bägge och herr Tuleweit till långt fram på eftermiddagen. Herr Tuleweit har också snokat reda på en gård, som skulle passa för honom, och som man nog skulle kunna få för fem tusen i första avbetalning. Men en kreatursuppsättning måste man också anskaffa, för hans far ger honom rakt ingenting. När det blir tal om kreatursuppsättningen, lystrar Erdme till, för hemma i ladugården hör hon ett ängsligt 263