Då inser hon, att den dumme tysken är slugare än hon själv, och fogar sig i det nödvändiga. Men först vill hon hinna bli frisk igen, så att hon kan gå med till myndigheterna och bevaka alltsammans in i minsta detalj. Katrike och unga herr Schmidt se på varandra igen. Men sen räcka de varandra handen och falla på knä vid sängen och be om hennes välsignelse. Och hon gråter och kysser bägge två och ger dem sin välsignelse, men innerst inne tänker hon under tiden: »Jag ska i alla fall fråga en advokat först.» XX. Kärrfogden sitter lutad över sina skrivgöromål, och när någon går förbi på landsvägen utanför hans hus ser han ut genom fönstret. Det är hans sätt att komma på det klara med de människor, som han har fått sig anförtrodda. Av deras utseende och gång, av den tid på dagen, då de gå förbi, och av vad de bära med sig kan han lätt sluta sig till, om det går bra för dem eller om de ha kommit på fallrepet. Kärrfogden är inte heller någon yngling nu längre, och de trettio år, som han har offrat åt kärret, börja att bleka hans hår. Men hans öga är fortfarande lika skarpt som någonsin, och alltjämt håller han två tusen människoöden stramt vid tygeln. En vacker sommarafton får han se Jons Baltruschat gå hem till fots, fast han på morgonen har rest förbi med sin flakvagn. Jons Baltruschat har redan en längre tid varit föremål för hans särskilda uppmärksamhet. Han ger sig inte ut till sin äng om morgonen, 271