Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jons och Erdme
- XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför tjänar det ingenting till?»
»Därför att hästen är borta.»
»Var är den då?»
»Vem kan veta det?»
»Jaså», säger kärrfogden med tonvikt på ordet.
»Du har varit full och lagt dig i diket för att sova ruset
av dig. Och under tiden har någon kommit och spänt
ifrån hästen för dig.»
»Vem kan veta det?» säger Jons.
»Och så går du här förbi utan att göra någon
anmälan? Bryr du dig inte om att få igen din vackra bruna
häst?»
»Det gör detsamma», säger Jons.
»Förr i världen tyckte du inte att något sådant
kunde göra detsamma.»
»Då hade jag korna också därhemma.»
»Är de inte där nu då? »
»Där finns ingenting. Grisarna har de väl också
varit och hämtat i dag, tänker jag.»
»Vilka då? »
»Erdme och flickorna.»
»Och det låter du lugnt ske?»
»Det gör detsamma.» Och därvid blir han.
Petruschka ser fortfarande upp till kärrfogden, som
en människa ser upp till en räddande gudom. Han
stryker kräket över den svankiga ryggen och ser att
pälsen är tovig och svartgrå och skorvig av sår. Och
han frågar: »Hur kommer det sig, att den främmande
hunden har tytt sig till dig? »
»Det har blitt så», säger Jons.
»Vet du, vad din dotter är för en?» frågar kärrfogden.
»Nej, och jag vill inte heller veta det», säger Jons.
Resan till Tilsit. 18 2^3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:27:56 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tilsit/0275.html