ves den i dotterns namn, så att inte unga herr Schmidt ska kunna dra sig undan innan det blir bröllop. Korna och svinen och allt som har flyttats över av husgerådet ska följa med till den nya gården, för det är ju inte mindre än allting som fattas. Kontraktet skrivs under, och pengarna äro väck — lika fort som man klämmer ihjäl en fluga mellan fingrarna. Köpskålen bjuder Erdme på, men den dricks inte under trevnad. Den förre ägaren påstår, att han rent har fått kasta bort sin egendom, och unga herr Schmidt är av den åsikten, att hälften av köpeskillingen hade varit mer än tillräcklig betalning. Att det inte går så långt som till slagsmål, det är egentligen Urtes förtjänst. Hon sitter och ger vackra ögonkast åt bägge hållen och avstyr därigenom det värsta. För detta tar hon sig en liten belöning på så vis, att hon strax därefter går ut på en liten promenad. Och under denna träffar hon snart de unga herrarna med duellskråmorna, som försiktigt följa efter henne, tills man kan göra sällskap i all gemytlighet på den folk-tomma landsvägen. Katrike vill följa med unga herr Schmidt hem till svärföräldrarna över natten, och det kan man ju inte förtänka henne. Därför beger Erdme sig ensam på väg hem. Hem? — Som om hon hade något hem — det kommer hon inte att få förrän i morgon. I morgon har nämligen advokaten undantagskontraktet i ordning att underskrivas. I detta står det på det noggrannaste skrivet vad hon skall åtnjuta ända till sin saliga hädan-färd -— ja, till och med tiden efter sin död har hon sörjt för. Inte mindre än tio sockerkakor och sex fat öl 277