Hon var bara nyfiken på honom, särskilt på hur han skulle börja att närma sig henne. Men det såg ut som om han inte alls hade lust att börj a. Och så småningom började hon bli rädd för att hon skulle bli hemskickad igen. Hon var också rädd för något annat och värre, men det gledo hennes tankar gärna förbi. II. För att få avsättning för sin mjölk på fördelaktigaste sätt hade de fem största bönderna i byn gjort upp ett leveranskontrakt med herr Westphal och lämnade dagligen så och så många liter mjölk till hans mejeri. De turades om var sin vecka med att köra dit mjölken, och därför kände Marinke dem allesamman. Och ännu bättre kände hon deras hustrur och barn, för bönderna själva brukade inte agera körsvenner utom när de hade något annat att uträtta på samma gång i Augusten-hof. Den närmaste veckan efter Marinkes ankomst var det Jozup, som var i tur att köra. Jozup Wilkat, som skötte gården tillsammans med sin mor. Bn mörklagd ung man, ganska kort till växten, med tjocka mustascher och sammanväxta ögonbryn, som gåvo honom ett dystert och främmande utseende. Gården, som för övrigt var vacker och välskött, kallades i trakten för »Wilkija», varglyan. Först och främst för namnets skull naturligtvis, för Wilkat betyder så mycket som varulv. Men vidare även för att de tre sönerna, som växte upp faderlösa, ända från sin tidigaste ungdom hade legat i luven på varandra, tills modern, som hade Jozup till ögonsten, hade bitit ifrån sig de båda 297