är misstanken, som är värst — den skammen, att schweizaren nu ska kunna säga: 'Min företräderska var ett oordentligt stycke.’ Såvida han inte säger det som värre är.» Matmodern grälade på henne för att hon gjorde sig sådana onödiga bekymmer, men inom sig var hon glad över att försynen hade velat unna hennes Jurris en så rättskaffens hustru. Och hon sade: »I morgon kör jag själv dit med mjölken, och får jag då se herr Westphal, så ska jag säga honom min mening rätt ut över att han bringar en ärlig flicka i vanrykte. Ja, det gör jag sannerligen, och jag är inte rädd för honom ett dugg.» När hon sade detta, såg Marinke först alldeles förfärad ut. Och sen drog hon en smula på munnen, ungefär som man gör åt barns prat. Herr Westphal var inte den, som någon man eller kvinna vågade nalkas med förebråelser. Honom tilltalade man på sin höjd med en bön på tungan. Det var inte utan orsak, som folk vitt och brett kallade honom »Wieszpatis». Det betyder »konung och herre.» Och likadant kalla litauerna vår Herre. VI. Morgonen därpå uppförde Marinke sig nästan alldeles som vanligt. Hon kysste matmoderns klänningsärm och räckte Jurris handen. Men varför han hade hållit sig undan kvällen förut, det frågade hon honom inte, överhuvud taget frågade hon ingenting, utan gick tyst till sitt arbete. 316