VII. Detta skedde en söndag. Lördagen därpå kom Jur-ris in till sin far i storstugan och sade: »Far, jag skulle gärna vilja be dig om, att bröllopet får bli lite tidigare.» Gubben såg upp från bibeln, som han satt och läste i, och sade: »Då har du väl brutit din ed?» Och Jurris svarade: »Ja, jag har brutit min ed.» Då blev gubben mäkta förgrymmad och skrek: »Det ska Gud straffa dig för.» Jurris böjde på huvudet och sade: »Gud förlåter mig kanske, för det var rent för svårt.» Men gubben skrek: »Nej, Gud förlåter dig inte. Lika lite som jag förlåter dig för att du har ställt mig så illa ut.» Och han sprang omkring som en galning i sina trätofflor. Efter en stund fortsatte han: »Naturligtvis måste bröllopet stå tidigare. Det måste stå så fort som möjligt, så jag slipper bli schikanerad för det efteråt. Men det säger jag dig: nöd och bekymmer ska sitta till bords med er och döden lura bakom er, därför att du har varit så ohörsam mot Guds vilja och ännu mera mot din fars.» Då gick Jurris nedslagen ut och sade inte ett ord till någon. Bara till Marinke, som stod orolig och väntade, sade han i förbigående: »Han har lovat det.» Och snart blev där ett stort rumor i huset, för nu skulle det genast börja rustas till bröllop. Lysning togs ut såväl hos civilämbetsmannen som hos prästen, och Jozop visade sig mitt på ljusa förmiddagen på en häst, som var smyckad med bandrosetter, och 323