Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pigan
- VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Barnet i vaggan», sade hon, »ska en gång bli
husbonde här på gården, och den du syftar på, henne
räknar jag som min dotter. För resten tror jag inte, att
någonting utav allt detta angår dig.»
»Det angår mig bara så till vida», svarade han,
»som Marinke snart ska bli min hustru.»
Mor Enskys kom med ens underfund med hur ringa
makt hon hade över henne, som en gång hade varit
hennes sons trolovade. Men det ville hon inte låta
honom märka, och därför sade hon: »Ditt frieri är
mig så välkommet, så att jag hade lust att ropa
på min man och be honom köra bort dig från
gården. »
»Jag har visst inte friat», svarade han, »för det är
inte här som hennes far bor.»
Då kände hon sig överbevisad och satte sig mitt
emot honom och grät.
Och han väntade tyst, tills Marinke kom hem från
åkern.
Matmodern gick emot henne och sade: »Skicka i
väg honom, så att han aldrig kommer tillbaka.»
Hon tilltrodde sig inte att se på honom och hälsade
knappt på honom. Hon tog genast barnet ur vaggan
för att ge det di.
»Det är ju ett vackert barn du har», sade han, »och
hädanefter vill jag vara far för det.»
Hon sänkte huvudet och svarade lågmält: »Kan du
inte vänta åtminstone tills sorgeåret har gått?»
Då vred mor Enskys sina händer och utbrast: »Men
du uppmuntrar honom ju!»
Hon svarade henne inte, utan häktade upp
livstycket och gav den lille bröstet.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 27 22:27:56 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tilsit/0334.html