»Din mor hyser agg till mig», sade hon. »Och du kommer att stå på hennes sida mot mig.» »Min mor hyser agg till dig», svarade han, för att hon förargar sig över att du för med dig ett främmande barn till huset. Att det är mitt barn får hon aldrig veta, för då skulle hon skrika ut det till andra sidan Prökuls.» »Det är inte heller ditt!» skrek hon. »Det vet du, och om du inte vet det, så går jag min ed på det nu.» Men han bara skrattade henne mitt i ansiktet. »Den gode Jurris är död», sade han. »Därför vill jag låtsa som om du hade rätt. Men om du tror att jag skulle hålla med henne mot dig, då känner du mig illa. Jag har varit som galen efter dig ända sen jag räckte dig den första mjölkflaskan från vagnen i Au-gustenhof. Jag resonerade med mor om saken natt och dag, men de rackarna Enskys var raskare i vändningarna än jag. Jag ville tända på huset över huvudet på dem, och Jurris ville jag —• nå, det är detsamma vad jag ville göra med din Jurris. Men har du aldrig tänkt på varför jag satt hos honom kväll efter kväll ute på vagnstisteln? Trodde du att jag bara var en som gav ögon och ingenting annat? Jag nämnde aldrig ett ord om mitt tillstånd för dig, för nattståndet öl tycker jag inte om, och en tiggare blir biten av hundarna. Men det borde du ha förstått, att du kunde skära mig i bitar med hackkniven utan att jag skulle lyfta så mycket som ett finger mot dig. Jag skulle hålla med mor mot dig? Vad tänker du om mig, min flicka? » När han sade det, hände det för första gången, att hon såg honom rätt i ögonen. Det var som om de 334