att Jurris aldrig kommer tillbaka. Om du vill gifta dig med mig, så ska jag inte sätta mig däremot, och jag ska också behålla barnet, tills vi bägge får ett eget. Men sen ska det tillbaka till dem, som det ska ärva. Och om du talar om för din mor eller för någon annan människa på jorden vad du gjorde med mig den gången, då tar jag samma dag första bästa båt nere på stranden och ror ut och kommer inte tillbaka på annat sätt än Jurris gjorde det en gång. Nu vet du vad du har att rätta dig efter.» Därmed lyfte hon upp tvättkorgen och gick förbi honom bort mot gården. Men hans vilja stod fast. Och vad som ännu kunde fattas honom i den, det måste komma i framtiden, när Marinke var helt och hållet i hans våld. Dagen därpå kom gumman Wilkat och friade. Hon såg ännu elakare och ännu mer förargad ut än vanligt, och när hon kysste Marinke tyckte denna, att hennes mun med de vita tänderna spydde ut ett gift över henne. Men hon spjärnade inte emot längre. Det hjälpte inte, att hennes goda matmor grät och strök hennes axlar och händer, och inte heller, att den gnidige husbonden lovade henne en fjärdedel av sin förmögenhet. Hon stod fast i sitt beslut. Och hon drev också igenom sin vilja i fråga om vad som skulle göras med barnet. Gubben Enskys hade redan styrt om allt vad som behövdes för att han skulle få behålla sonsonen som eget barn, men detta skulle inte få träda i kraft nu, förrän Marinke blev i välsignat tillstånd igen. Till dess skulle gossen stanna hos sin mor, och Jozup 336