- Project Runeberg -  Resan till Tilsit : berättelser från Litauen /
380

(1918) [MARC] Author: Hermann Sudermann Translator: Gösta Molin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigan - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att du är glad däruppe, så har jag alltid min ro här. Men när du kommer hit och gråter, då gör det mig ont. Men gå nu lugnt hem igen och bär din prövningstid, som Herren har stakat ut för dig. Jozup ska inte skicka efter vargamor, och inte någon annan pinare heller ska han skicka efter. Och när han ser, hur troget du tjänar honom, då ska hans sinne bli gott emot dig igen, och allt ska bli igen som det var för inte så länge sedan.» Så talade Jurris ur sin grav, och hon lyssnade begärligt på honom. Sedan steg hon upp, full av tillförsikt, och lagade sig i ordning att gå hem igen. Denna gång kände hon ingen rysning, hon var tvärtom vid gott mod över att få böja sitt huvud under nya lidanden. Om bara inte detta enda inträffade, om bara inte svärmor, vargamor, kom tillbaka igen, då var allting gott och väl! Av honom själv ville hon gärna tåla vad han än ville plåga henne med. Hon sopade sanden till rätta, som hade tryckts åt sidorna av hennes kropp, när hon låg på graven, drog omsorgsfullt slingerväxterna över den och bad tacksamt ett fadervår. Sedan gav hon sig på hemväg. över den svarta skogskanten, som begränsade horisonten i öster, höjde sig redan en blekgul strimma. Vinden blåste starkare, och fåglarna började kvittra. När hon stod vid gårdsgrinden, var det halvljust. Därför skällde inte heller hunden, som kände igen henne på långt håll, utan piskade bara sakta med svansen mot hundkojans vägg. Då, just som hon skulle smyga förbi boningshuset, 380

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 27 22:27:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tilsit/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free