dricka fänkålsvatten, någonting som man inte heller blir så värst mätt av. Och eftersom han var för späd ännu för att tåla komjölk, så var det fara värt att han snart skulle få resa tillbaka till evigheten, som han så nyss hade kommit ifrån. Men de övriga brydde sig inte mycket om sådana mormorsbekymmer. De skrattade och sjöngo, och när det blev tyst med sången gick flaskan runt för att muntra upp dem igen. Då var det någon som märkte, att en tom båt kom och drev mot dem med vinden i riktning från nordost. Att träffa på tomma båtar bringar lycka, och därför ville den som satt vid rodret i första båten göra en halvomvändning för att försäkra sig om bytet. Men de andra, som seglade efter honom, ropade till honom att han inte skulle bry sig om båten. Inom en halvtimme skulle den driva i land av sig själv vid landtungan och lättare kunna bärgas då än nu. Han fortsatte därför att hålla rak kurs, och de andra följde efter honom. Då — just som de seglade förbi den tomma båten i vindriktningen, hörde de någonting som lät som skriket av ett spätt barn. De som sutto i de sista båtarna trodde naturligtvis, att skriket kom från byltet, som gumman höll i sina armar, men de som sutto bredvid henne märkte genast att det måste finnas någon annan förklaring. Nu lät rorsmannen inte hindra sig längre utan gjorde en skarp sväng mot den tomma båten. Men den var inte tom. Till sin förvåning varsnade alla, att det låg en medvetslös kvinna utsträckt på botten med ett nyfött barn vid fotterna. 383