Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
RAFFUALL
Ja, ia, Holfredh, nogh plägar du migh;
När iagh kan en gång betala digh!
Fast än iagh hitter ökernar ighen,
Jagh blifuer icke ändå din gode wän:
Du haar en annan kiärare än migh.
Tui ware digh så wißerligh!
Jagh haar en granne, han heter Daan,
Han ähr well widh wår Holfred waan.
Han ähr en slijck förbannadt mär:
Så snart iagh ähr tädan, så ähr han tär.
Wente hon inthe wår granne tijt,
Aldrigh giorde hon sigh sådan flijt
Om wära märar, som hon giör.
De ha wel warit borto för;
Hon haar sigh icke den mödan giordt,
Ja, icke ett ord effter them sport;
Men nu, kan troo, så menar iagh,
Att hon will dricka mz Dan i dagh.
Råde gudh, iagh blifuer icke kuke wal!
Jo, tocke iagh och wenta skall.
A, huru werlden wändas om!
Holfred, som förra war så from,
Hon blifuer nu alla dagar werre:
Hon will nu wara min hwßbonde och herre.
J förgåår böria wij lijthz täffla,
Men hon slogh migh som alla the knäfla.
Hon hafuer fååt en galin sedh:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
